LL667 ASTA

 

 

I kommunen fanns under en stor del av 1900-talet ett hundratal aktiva träfiskefartyg liknande det på bilden. Runtom i Bohuslän fanns det ytterligare flera hundra.


Fiskebåten LL667 Asta av Smögen är över 100 år, byggd år 1916 på Ringens varv  i Marstrand (se eftertext) i enepinnad ek i kravell på furuspant. Beställare var Oskar Johansson (senare Frönell) och Zakarias Samuelsson på Hönö Klôvva. Asta var, när hon levererades, en föregångare med höga fribord och brädgång, vilket behövdes i snurrefisket  på  Doggers bank (se eftertext). Under de första åren användes segel i stor utsträckning för att ta sig fram. Motorn, en Avance på 30 hkr, dög för framdrivning vid vindstyrkor upp till 5 m/s.


År 1920 var Asta den första fiskebåten som fick elektrisk belysning.  Redan den 1 juni 1922 sålde Zakarias Samuelsson sin hälft till Oskar Frönell varefter denne blev ensam ägare av Asta.

 

I december 1932 såldes fartyget via J W Berg på Hälsö till Ernst och James Torgersson på Hönö Heden. Bakgrunden till denna försäljning var att Oskar Frönell den 27 april 1932 hade kommit överens med J W Bergs Mekaniska Verkstads AB på Hälsö om att bygga ett nytt fiskefartyg för leverans i november 1932. Priset för detta fartyg var 20 000 kronor plus.


GG 677 Asta. Nybygget fick namnet Bolinder varför man kan förmoda att det satt en motor av just det fabrikatet i den båten. Torgerssons behöll både namn och nummer på sitt förvärv.


Den 4 februari 1935 intygade J W Berg att förskeppet omspantats, att man satt i en ny motor om 50 hk samt drivit och i övrigt sett om fartyget.

 

I detta förbättrade skick såldes Asta den 3 mars 1938 till Olof Dahlström och John Johansson på Smögen och fick fiskenumret ändrat till LL 667. Sedan blev det mest trålfiske (ex.vis räka) men de första åren även snörpvadsfiske efter sill och makrillgarnfiske.  Asta deltog även i vinterfiske som följare åt ett snörpvadlag. Trålvinschen  tillverkades av Tryselius i Gravarne.


Under 1942 fick fartyget sin tredje motor. Det var en något begagnad encylindrig June-Munktell om 90 hk. Även en ny styrhytt installerades. Den 10 mars 1947 sålde John Johansson sin hälft i fartyget till Ove Dahlström.           

                                         

Sedan skedde en del partförändringar inom familjen.  Ove Dahlström och hans bror Erik fiskade  med hjälp av ekolod, radiopejling, kompass, död räkning och landmärken fram till Astas ”pensionering” 1981.


Det kan också nämnas att Asta under 1962 fick sin fjärde motor, den som sitter i nu. Då köptes en begagnad maskin av Ture Henriksson och Bjarne Olsson på Smögen. Det var en fullt genomgången Skandiamotor om 2x65 hkr (totalt 130 hk) tillverkad 1944 och som i tidigare suttit i skutan Magnesita, en systerbåt till Kvartsita. När den är igång frambringar den det typiska dunkande, som så många förknippar med en äkta fiskebåt, men som idag blivit allt ovanligare att få njuta av.

1981 övertogs Asta av den idéella föreningen Tôllar ô Seiel. Föreningen har som mål att se till att hon bevaras i den form hon och hennes många systrar hade. De utgjorde ju kärnan i den svenska fiskeflottan. Hon kan därför fungera som ett levande industrimuséum. För att klara detta ekonomiskt, har vi tagit ut olika grupper på fisketurer och andra typer av utflykter i vår vackra skärgård.


Astas besättning, som utgörs av föreningens medlemmar, arbetar helt idéellt.


Hon är idag K-märkt och ansedd som synnerligen bevaransvärd och är den sista registrerade fiskebåten på Bohuskusten med stävroder, däcksvinsch och semidiesel (tändkulemotor) och som inte är ombyggd till annat ändamål.

 

Underhållet har dock under flera år varit eftersatt vilket bl.a innebar att Transportstyrelsen belade fartyget med nyttjandeförbud. Detta medförde att verksamheten som levande museifartyg inte  kunde fortsätta som förut. Astas existens var hotad om inte krafttag togs med renoveringen.


Sedan 2011 har följande gjorts:


  • En förundersökning vars syfte var att komma underfund med
    • vilket skick Asta var i
    • vilka kostnader och insatser som behövs för att återställa henne så att hon kan fungera i den verksamhet som vi önskar hon skall vara för att kunna visa upp henne som museifartyg för allmänheten. 
      • att hon skall pryda sin plats antingen vid Smögenbryggan eller vid Fisketången,
      • att hon skall kunna deltaga i olika aktiviteter som t.ex tändkulemotorns dag,
      • att kunna visa hur motorn fungerar med sitt typiska tändkulemotordunk
      • att kunna göra kortare turer med passagerare till ex.vis Hållö.


  • En enkät bland medlemmarna som visade att en förkrossande majoritet ville att
    hon skall vara kvar i föreningen och att reparationer skall genomföras i den mån
    finansiering kan ordnas.
  • En plan för restaureringsarbetet upprättad i samarbete med Hällevikstrands vav och Transportstyrelsen.
  • Större reparationer i nio omgångar på Hällevikstrands varv. Detta innebär att skrovet är noga undersökt och reparerat både under och över vattenlinjen. Kölenoch såväl akter- som förstäv är OK.
  • Motorn fungerade inte under ett par år. Ramlagren hade skurit. Med hjälp av Föreningen Laurins medlemmar har de gjutits om och vi harskavt in dem. Några år senare fick vi gjuta om ett vevlager och styrningen av propellerreverseringen gjordes om. Motorn är fortlöpande genomgången och fungerar nu bra. Men, den är ju en personlighet och fordrar kärleksfull vårdnad.
  • Insatser från medlemmarna. Regelbundet (minst 1 gång per vecka) träffas vi
    ett antal och gör löpande underhåll och sådana reparationer som vi är kapabla till.

 

Nyttjandeförbudet är nu borttaget men vi befinner oss i en gråzon. eftersom fem punkter enligt planen återstår att åtgärda. Dock får vi tillstånd att förflytta båten under vissa villkor. 


Vi har erhållit större bidrag från  Bohusläns Islandsfiskares Förening, Fiskeområde Bohuslän Nord, Riksantikvarieämbetet, Ringens Varv, Sotenäs Kommun, Statens Maritima Muséer och Thordénstiftelsen.

 

Men, vi behöver ytterligare bidrag. Därför, när du betalar din medlemsavgift, betala gärna ett extra bidrag till Asta. Alla bidrag är välkomna!


Bankgironummer 345-3529.


Du är också välkommen att hjälpa till. Kontakta Anders Svensson, tel.  0708-158668

eller maila:  karin.andersseglare@telia.com

 

                      För styrelsen

                      ASv/20150320                  

 

Snurrevad

Snurrevad är ett fiskeredskap som används för att fånga kolja, torsk och plattfisk, speciellt rödtunga.


Snurrevaden liknar en trål. men bogseras inte efter fartyget. I stället utgår fartyget från en boj, varifrån det sätts ut 1 500 - 3 000 meter sjunkande, kraftigt rep, snurretåg. Därefter sätts vaden och ytterligare lika mycket rep ut till dess fartyget åter når bojen.


Från denna position vinschas rep och snurrevad, som till en början följer havets botten, in till fartyget.


Snurrevaden är närmast en utveckling av de vadar med kalv som brukats för fångst av plattfisk i Kattegattsområdet.


Den anses ha tillkommit som en uppfinning vid mitten av 1800-talet i Limfjorden och infördes till Sverige på Västkusten under mitten av 1870-talet. Under 1900-talet togs snurrevadsfiske upp även i Östersjön, bland annat av Blekinge- och Gotlandsfiskare, men nådde aldrig någon större omfattning.

Källa: Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Snurrevad (Hämtad 2022-02-06)


 

Ringens varv

Samma år som Oscar II för första gången under sommartid bodde i Marstrand etablerades Ringens Båtvarv i Marstrand. Detta var 1887 och varvet anlades på västra sidan av Koön. Ringens Båtvarv är därmed ett av de äldsta träfiskebåtsvarven i Bohuslän. Varvets grundare var August Andersson bördig från Skärhamn.


Varvsverksamheten övertogs efter August död 1924 av sönerna Patrik, Alfred och Karl. Sedan Karl avlidit 1929 fortsatte Patrik och Alfred Andersson rörelsen.


Ringens Varv har byggt otaliga fartyg och idag finns det ingen som kan berätta om alla dessa.


Företaget byggde fiskebåtar för England och Island, lotsbåtar och vanliga fraktjakter.


Varvet övertogs 1949 efter Patrik Anderssons frånfälle av Jean Dahlström. Han kom att bygga många fina fartyg i Marstrand och det sista som levererades därifrån var Randi av Fotö år 1965.


Asta levererades 1916.


Byggandet av fiskebåtar vid Ringens Varv gick i rask takt och under 1916 levererade varvet inte mindre än åtta fiskebåtar till västkustfiskare. Båtarna byggdes på löpande band.


Sålunda undertecknades kontraktet för Asta mellan August och Patrik Andersson (säljare) samt Oscar Johansson och Zakarias Samuelsson (köpare), båda från Hönö den 20 januari 1916 ägde rum 


Av kontraktet framgår att båtens längd skulle vara 14,47 m, bredd 5,82 m och djup 2,41m. Leveransen skedde under sommaren samma år. Hon var då försedd med en Avance-motor på 30 hk och hade en för den tiden höga fribord och brädgång.


För mer om Ringens varv och en av våra sponsorer kan du besöka deras hemsida här.



Sponsorer:

Odd Erichsen

Sune

Olsson

Bohusläns

Islandsfiskares

Förening

Familjen Virtanen

Smögens

Skaldjur &

Fiskeri