Sippans bu, småbåtarna och LL667 Asta inför anstormningen.
2022-06-04
Tôllar ô Seiel 50 år 1972-2022
Bonusmaterial i form av nya filmer som togs i samband med firandet
Inledning
Det känns som om vi började igår, säger Sune Olsson, som var med från starten av föreningen för 50 år sedan i en artikel i Bohusläningen.
Efter ett omfattande arbete av styrelse, funktionärer och medlemmar så var det dags att fira att föreningen Tôllar ô Seiel fyllt 50 år.
Programmet var omfattande och koncentrerat kring en öppen Sippans Bu med småbåtarna vid bryggan och LL667 Asta vid kajen.
Sponsorer och andra som gjort insatser för föreningen bjöds in utöver medlemmar. Information gick ut i lokala nyhetsblad, lokala nätsidor och via affischering.
Planen var ett inslag i P4 Väst. Men ett antal anlagda bränder i Trollhättan gjorde att de gjorde omprioriteringar.
Sponsorer
Anders Svensson drog ett stort lass för att ragga sponsorer, som bidrog med vinster till lotterier, kräftor till kräftauktionen och till serveringen av mat och dryck.
Egentligen var det tänkt att det skulle bli en räkauktion, men då inga räkor kunde garanteras från sponsorn så blev det havskräftsauktion istället
Föreningens K-märkta fiskebåt LL667 Asta låg vid kajen som öppen båt.
Några gånger under dagen startades motorn. Första gången lite försenat eftersom det låg småbåtar kvar i vindriktningen. Ingen vill ha nedsotade segel.
Filmlänken till vänster visar när föreningens nestor och ordförande Cåre Tånge går ombord.
De föreningsmedlemmar som under många år lagt ner tusentalstimmar och tiggt ihop stora summor visade stolt upp båten.
Förhoppningen är att till sommaren 2023 skall båten kunna erbjuda turer ut på havet för medlemmar och allmänhet.
Du kan läsa mer om LL667 Asta här>.
Småbåtarna seglade runt utanför Tångekile. Det blev rätt trångt ibland.
Hugade besökare fick följa med ut på sjön.
Det tål att upprepas: Vi hade tur med vädret. Resten var inte tur utan en gedigen insats från våra medlemmar.
Du kan läsa mer om småbåtarna här>
Räkauktionen blev en kräftauktion. Den leddes av en auktionist med lång erfarenhet, Bengt Lorentsson.
Som väl var fanns Sjöräddningen på plats. Både utan bland båtarna och vid bryggan.
Sjöräddningen kunde välförtjänt njuta av dagen eftersom ingen insats behövdes.
McAbels spelade passande musik för dagens aktiviteter..
Orkestern får väl sägas vara föreningens husband.
De spelar på de populära bryggdanserna.
I dörren till buen satt Mikael Olsson, ansvarig för Sippans Bu, och värvade nya medlemmar.
Bilden på Mikael är från när de som varit funktionärer samlades efter dagens slut och skålade i mousserande för de första 50 åren.
Försäljning av våra profilprodukter, böcker, CD med ljud från tändkulemotorer mm.
Lotter såldes både på bryggan och i Sippans Bu.
Kanske häftigast var försäljning av gamla enepinnar som används för att hålla ihop LL667 Asta. 200 stycken fanns till salu. Numera är de utbytta mot nya.
Börje Appelqvist ordnade en tävling där besökarna fick prova på sin kunskaper om gamla verktyg.
På bilderna här nedan kan du se de flesta av de föremål som var med.
Om du skickar in din lösning till Webbansvarig skall han försöka få fram de rätta svaren.
Observera att vissa föremål finns på flera bilder.
På loftet visades två filmer som du kan se genom att klicka på bilderna nedan.
Ett 50-tal besökare såg filmerna.
Dessutom dök besökare upp som Mikael skickat upp för att få se vår festlokal.
Mycket underhållande!
Mycket informativ!
Någon uppskattade antalet besökare till 350 som njöt i det fina vädret av serveringen och själva upplevelsen att se föreningens verksamhet.
När dagen väl var över så kan man fritt citera Sune Olsson uttalande om föreningens 50 år och tillämpa det om dagen "Det känns som om vi började för en timme sedan".
Mer om Sippans Bu hittar du här >
Sist men inte minst så kommer vi till baren som var öppen.
Det serverades förfriskningar, kaffe, bullar och klämmor med skaldjursröra.
Efter stängning så serverades det lite mousserande vin till de funktionärer som deltagit under dagen och en skål utbringades för föreningen.
Bilden till vänster, tre glada damer som fixade det mesta av serveringen.
Två filmer producerades av Upplevelsefilm med finansiering från Sotenäs turistförening och Tôllar ô Seiel.
Den första ger fina bilder från den 4 juni 2022 med det mesta som fanns att se och göra under dagen.
Den berättar också om föreningens verksamhet i en koncenterad form.
När vår far och mor i slutet av 1930-talet började sällskapa förstod (hoppades) vår farfar att det kunde bli barnbarn framöver, så han lät bygga en julle på Lilla Bornö inne i Gullmaren. Jag var inte namnet på båtbyggaren.
Farfar, Carl Svensson (och även vår far Tore) fiskade räk i Gullmarn, så han var väl känd där.
Byggåret var 1939. Det sattes från början in en 2 hk Solomotor som gick på bensin/fotogen. Även mast och rigg ingick.
Efter några år kom barnbarnen. Berit född -43, jag -44, Stina -46 och Britta -51. Tore hade sedan tidigare en 23-fots snipa som han seglade badgäster med. Snipan hade Tore uppkallat efter en kusin, Karin (Berntsson, sedemera gift Moberg). Hon hade då sällskap med Henry Boman, så Tore att Boman var ett passande namn. Det blev inget giftermål mellan dem., men Boman har hängt med.
Jag tror att Tore använde Boman till hummerfiske en tid. Men båten användes även till makrillfiske och för att komma ut till holmar för att sola och bada. Flera av mammas syskon som flyttat från Fiskebäckskil kunde använda Boman på semestern.
Från vi var små sprang vi, Bertil och Nils, ned till bryggan och hoppade i båtar. Ibland fick vi tag i någon som var större att starta motorn så vi kunde köra någon tur i Kilen.
Ett äventyr
En gång, Bertil var ca 7,5 år och bara 6 (!) fick vi Lennart Dahlqvist att starta motorn (Lenart rodde en julle som färja mellan Östersidan och Fiskebäckskil med kunder som skulle till affären i Fiskebäckskil).
Den här dagen körde vi en lite längre tur. Pappa Tore var ute och med Karin och badgäster för att fiska. Så vi tuffade ut. Bertil styrde och jag låg på mage i fören och tittade rakt ner i vattnet för att hålla reda på grund.
Jag tror att vi kom ut vid Harpö någonstans, när vi fick syn på Karin långt ute. Pappa fick även syn på oss och förstod vad som stod på. Han beordrade badgästerna att dra upp dörjerna och så gick han och mötte oss.
När han var några båtlängder ifrån ropade han "Har ni slagit på fotogenen?". Det hade vi givetvis, vi var ju väldigt erfarna.
Det var ju så att bränsletanken var delad i en bensindel, på kanske 2 liter och en fotogendel på kanske 6-7 liter. Man startade motorn på bensin och när motorn var varm slog man om till fotogen, motsvarande innan man skulle stanna motorn för att ha bensin i förgasaren för nästa start. Bensinen var ca fem gånger så dyr som fotogenen. i alla fall så pekade pappa ut hur vi skulle ta oss hem mellan holmarna och det fiskade vi. Pappa och gästerna åkte iväg för att fortsätta torskfisket.
Vi, Bertil och Nils, försökte också att segla med Boman, men det gick sådär. Vi seglade in i Gullarn i undanvind. Men när vi skulle kryssa hem vann vi inget i höjd för varje slag, så vi startade motorn på hemvägen. Vi var lite äldre då och kunde starta motorn själva. Jag tror att vi skulle ha lagt på några decimeter på kölen för att kunna ta mer höjd på kryssen.
I slutet på 50-talet använde mamma Irenes bror, Ernst Kilbo, Boman mer när han och Ingeborg hade semester. Så han gjorde en investering i en ny motor, en Albin 1-cylindrig ca 8-10 hk. Den var väldigt modern och lättstartad. Denna motor satt i hela vår ungdom. Bertil övertog Boman mer och mer, men alla hade tillgång till båten. På senare år använde Bertil Boman för segling och motorn togs ur, (jag minns inte vilket år).
Ca 1995 tog Bertil isär Boman för spunningen i fören var lite dålig, stäven likaså, så borden kapades någon cm, ny stäv av ek, övre gången som tidigare varit ek byttes till fur, även byttes några spant. Och han seglade ständigt. Senare blev Bertil för gammal för segling, men Brittas son , så han tog över Boman till Stångholmesundet i Lysekil för segling några år. Efter att Axel haft jullen återfördes den till gamla bryggan och Maria (Bertils dotter). Ingen tog riktigt ansvar för underhållet, så därför tog vi kontakt med "Tôllar o Seil).
Nu är det ju lite att göra på jullen; akterspegeln har väl fått lite påfrestning av en snurra, strågkölen är loss och behöver bytas, kanske skulle kölen läggas på 5-10 cm för kryssens skull. På grund av is i båten i höstas borrade jag ett nytt naula (dyveke). Nu finns det tre stycken: mitt nya (10 mm) på styrbords sida, framför detta ett metall som Bertil satt dit och ett orginal på babords sida. Några kanske bör pluggas.
Vi ser fram emot att besöka Fisketången och se Boman i ett nytt sammanhang.
Fiskebäckskil 240915
Nils Kilbo, mob 070-5491729
