Mer detaljerade berättelser presenteras vid årsmötet.
Föreningen firade under året att den grundades för 50 år sen.
Medlemstalet i föreningen har varit 476.
Styrelsen har sammanträtt vid sju tillfällen under året.
Årsmötet hölls 12 mars i Folkets Hus i Kungshamn.
För att fira de 50 åren hölls på kvällen ett skaldjurskalas i Sippans bu.
Av samma skäl anordnades i juni, i strålande väder, en jubileumsdag vid Sippans med bl.a. segling, servering, visning av Asta och musik av McAbels.
Vid höstmötet, som hölls 19 november i Sippans bu, berättade Sven Segerstedt om sin engelska kutter ”Eureka” och efter sedvanlig prisutdelning till deltagarna i årets kappseglingar hölls en välbesökt jubileumsmiddag.
Traditionell ”Hôlmgang” ägde rum annandag jul då Tony Nicklassons goda ärtsoppa intogs. Tyvärr var deltagarantalet litet troligen p.g.a. bristande information.
Uthyrningen av Sippans bu har ökat efter det att pandemin släppt sitt grepp.
Olika förbättringar av bodens standard har genomförts t.ex nybyggd trappa och omklädsel av stolarna på övervåningen.
Storstädning och utrensning av ”skräp” och överskottsmaterial har genomförts.
Arbetet med ett projekt att återuppbygga Sveciabué har pågått under året.
Inför årets seglingssäsong hölls i mars en träff där intresserade diskuterade hur tävlingar, skötsel av båtarna m.m. skall organiseras. Som följd av detta prövades
delvis nya former.
Sammanlagt deltog 16 båtar i de olika aktiviteterna som bestod av tre VM-seglingar, Rösholmen runt och fem s.k. termosseglingar då vi utan tävlingsinslag seglat till något utvalt mål där vi fikat och umgåtts.
Som säsongsavslutning hölls i oktober ett jôllemöte med utvärdering av säsongen och förslag inför det kommande året. Mötet avslutades med ett skaldjurskalas.
Det genomgripande renoveringsarbetet på Hälleviksstrands varv har fortsatt
med att den reparation av styrbords låring som påbörjades hösten 2021 och som omfattade utbyte av bord, spant, skarndäck, stöttor, brädgång och del av akterstammen fullföljdes.
Asta kördes hem först 11 april. Vissa arbeten har vi kunnat utföra själva, såsom bottenmålning, fortsatt renovering av skansen, tätning av däcket och övrigt löpande underhåll. En av motorns topplockspackningar har bytts ut och maskinen har startats vid flera tillfällen.
Styrelsen tackar alla medlemmar och andra som ställt upp med olika arbeten
eller på andra sätt i vår verksamhet under året.
Vi har tacksamt mottagit bidrag från
Styrelsen
När vår far och mor i slutet av 1930-talet började sällskapa förstod (hoppades) vår farfar att det kunde bli barnbarn framöver, så han lät bygga en julle på Lilla Bornö inne i Gullmaren. Jag var inte namnet på båtbyggaren.
Farfar, Carl Svensson (och även vår far Tore) fiskade räk i Gullmarn, så han var väl känd där.
Byggåret var 1939. Det sattes från början in en 2 hk Solomotor som gick på bensin/fotogen. Även mast och rigg ingick.
Efter några år kom barnbarnen. Berit född -43, jag -44, Stina -46 och Britta -51. Tore hade sedan tidigare en 23-fots snipa som han seglade badgäster med. Snipan hade Tore uppkallat efter en kusin, Karin (Berntsson, sedemera gift Moberg). Hon hade då sällskap med Henry Boman, så Tore att Boman var ett passande namn. Det blev inget giftermål mellan dem., men Boman har hängt med.
Jag tror att Tore använde Boman till hummerfiske en tid. Men båten användes även till makrillfiske och för att komma ut till holmar för att sola och bada. Flera av mammas syskon som flyttat från Fiskebäckskil kunde använda Boman på semestern.
Från vi var små sprang vi, Bertil och Nils, ned till bryggan och hoppade i båtar. Ibland fick vi tag i någon som var större att starta motorn så vi kunde köra någon tur i Kilen.
Ett äventyr
En gång, Bertil var ca 7,5 år och bara 6 (!) fick vi Lennart Dahlqvist att starta motorn (Lenart rodde en julle som färja mellan Östersidan och Fiskebäckskil med kunder som skulle till affären i Fiskebäckskil).
Den här dagen körde vi en lite längre tur. Pappa Tore var ute och med Karin och badgäster för att fiska. Så vi tuffade ut. Bertil styrde och jag låg på mage i fören och tittade rakt ner i vattnet för att hålla reda på grund.
Jag tror att vi kom ut vid Harpö någonstans, när vi fick syn på Karin långt ute. Pappa fick även syn på oss och förstod vad som stod på. Han beordrade badgästerna att dra upp dörjerna och så gick han och mötte oss.
När han var några båtlängder ifrån ropade han "Har ni slagit på fotogenen?". Det hade vi givetvis, vi var ju väldigt erfarna.
Det var ju så att bränsletanken var delad i en bensindel, på kanske 2 liter och en fotogendel på kanske 6-7 liter. Man startade motorn på bensin och när motorn var varm slog man om till fotogen, motsvarande innan man skulle stanna motorn för att ha bensin i förgasaren för nästa start. Bensinen var ca fem gånger så dyr som fotogenen. i alla fall så pekade pappa ut hur vi skulle ta oss hem mellan holmarna och det fiskade vi. Pappa och gästerna åkte iväg för att fortsätta torskfisket.
Vi, Bertil och Nils, försökte också att segla med Boman, men det gick sådär. Vi seglade in i Gullarn i undanvind. Men när vi skulle kryssa hem vann vi inget i höjd för varje slag, så vi startade motorn på hemvägen. Vi var lite äldre då och kunde starta motorn själva. Jag tror att vi skulle ha lagt på några decimeter på kölen för att kunna ta mer höjd på kryssen.
I slutet på 50-talet använde mamma Irenes bror, Ernst Kilbo, Boman mer när han och Ingeborg hade semester. Så han gjorde en investering i en ny motor, en Albin 1-cylindrig ca 8-10 hk. Den var väldigt modern och lättstartad. Denna motor satt i hela vår ungdom. Bertil övertog Boman mer och mer, men alla hade tillgång till båten. På senare år använde Bertil Boman för segling och motorn togs ur, (jag minns inte vilket år).
Ca 1995 tog Bertil isär Boman för spunningen i fören var lite dålig, stäven likaså, så borden kapades någon cm, ny stäv av ek, övre gången som tidigare varit ek byttes till fur, även byttes några spant. Och han seglade ständigt. Senare blev Bertil för gammal för segling, men Brittas son , så han tog över Boman till Stångholmesundet i Lysekil för segling några år. Efter att Axel haft jullen återfördes den till gamla bryggan och Maria (Bertils dotter). Ingen tog riktigt ansvar för underhållet, så därför tog vi kontakt med "Tôllar o Seil).
Nu är det ju lite att göra på jullen; akterspegeln har väl fått lite påfrestning av en snurra, strågkölen är loss och behöver bytas, kanske skulle kölen läggas på 5-10 cm för kryssens skull. På grund av is i båten i höstas borrade jag ett nytt naula (dyveke). Nu finns det tre stycken: mitt nya (10 mm) på styrbords sida, framför detta ett metall som Bertil satt dit och ett orginal på babords sida. Några kanske bör pluggas.
Vi ser fram emot att besöka Fisketången och se Boman i ett nytt sammanhang.
Fiskebäckskil 240915
Nils Kilbo, mob 070-5491729
