Motorn Skandia 2x 65 Hk

Tôllar ô Seiel på Tången

 

Vi är en idéell förening, vars syfte är att bevara och bruka

allmogebåtar och andra traditionella fartyg från Bohuskusten

med tillhörande redskap och utrustningar. Därigenom eftersträvar

vi att hålla levande de kunskaper och färdigheter som därtill

hör. Föreningen bildades i Gravarne 1972.

Så låter hon.

 

Du hör tydligt hur de två cylindrarna samverkar

 

Tryck nedan

En tändkulemotor är i princip en mycket enkelt uppbyggd tvåtaktsdiesel, som kan köras på nästan vad som helst i flytande form, som går att förbränna. Det klassiska bränslet var råolja, men de, som körs idag, körs i regel på diesel. Dimensionerna i en större tändkulemotor är gigantiska, och dess vikt räknas i åtskilliga ton. Litereffekten följaktligen närmast löjligt låg, jämfört med dagens bensin- och dieselmotorer – sådär hundra hästkrafter ur en slagvolym på 20 – 40 liter! Å andra sidan går alltså en startad tändkulemotor ”i evighet”, så länge den får luft och bränsle i någorlunda rätt proportioner.

 

Namnet kommer av, att en stålkula, stor som en tennisboll på större modeller, sitter monterad i cylindertoppen. Innan motorn startas, värms kulan med blåslampa, tills den blir röd- eller helst vitglödande. Detta tar – beroende på maskinens storlek – från ett par minuter upp till över tio. Därefter dras motorn runt och bränsleblandning sprutas in. Den komprimerade blandningen antänds av den glödande kulan, som sedan hålls varm av förbränningarna i cylindern. En klassisk replik ombord på båtarna var: ”Nu ä’ kula’ rö’. Nu går vi”.

 

Stora tändkulemotorer vevar man inte igång med handkraft, och elektriska startmotorer skulle behöva vara gigantiska! I stället har de ett enkelt tryckluftsaggregat, som sätter kolven i rörelse, tills motorn tänder. Därefter används motorn till att åter fylla upp tryckluftsaggregatet, så att det är redo för nästa start.

 

Startproceduren tar alltså sin tid, men en motor på tomgång drar inte mycket olja. Laurinsällskapet berättade, att fiskarna på 20- och 30-talet älskade westernfilmer, som regelbundet visades på Lysekils biograf varje måndag. Då låg det tjockt med fiskebåtar i hamnen – med motorerna på tomgång medan besättningarna var på bio! Därefter var det bara att kasta loss och dunka iväg hem. Luften i Lysekil kunde vara rätt tjock dessa kvällar.