Asta

Tôllar ô Seiel på Tången

 

Vi är en idéell förening, vars syfte är att bevara och bruka

allmogebåtar och andra traditionella fartyg från Bohuskusten

med tillhörande redskap och utrustningar. Därigenom eftersträvar

vi att hålla levande de kunskaper och färdigheter som därtill

hör. Föreningen bildades i Gravarne 1972.

Fiskebåten Asta av Smögen är byggd år 1916 på Ringens varv, Marstrand, i enepinnad ek i kravell på furuspant. Hon är idag K-märkt och den sista registrerade fiskebåten på Bohuskusten i sitt slag med stävroder, däcksvinsch och semidiesel (tändkulemotor).

Asta var, när hon kom till Oscar Frönell på Hönö Klôvva, en föregångare med höga fribord och brädgång, vilket behövdes i snurrefisket på Doggers bank. 1920 fick Asta, som första fiskebåt, elektrisk belysning.

Motorn, en Avance på 30 hkr, dög för framdrivning vid vindstyrkor upp till 5 m/s. Alltså seglades hon mest de första åren, innan en större motor sattes in.

1937 kom Asta till Dahlströms på Smögen där hon sedan var sysselsatt med sillvadsfiske, trålning (av bl.a. räka) och garnfiske fram till sin ”pensionering” år 1980. Hon utrustades med en av de första trålvinscharna, tillverkad av Tryselius i Gravarne. Asta deltog även i vinterfiske som följare åt ett snörpvadlag.

1942 fick LL 667 Asta förutom ny styrhytt en 90 hkr Munktellmotor, som 1962 byttes ut mot den nuvarande maskinen, en Skandia 2x65 hkr tillverkad 1944 i Lysekil. När den är igång frambringar den det typiska dunkande, som så många förknippar med en äkta fiskebåt men som idag blivit allt ovanligare att få njuta av.

 

Erik och Ove Dahlström fiskade fram till 1981 med hjälp av ekolod, radiopejling, kompass, död räkning och landmärken.

1981 övertogs Asta av den idéella föreningen Tôllar ô Seiel, som har som mål att se till att hon bevaras i den form hon och hennes många systrar hade, då de utgjorde kärnan i den svenska fiskeflottan. För att klara detta ekonomiskt, har vi tagit ut olika grupper på fisketurer och andra typer av utflykter i vår vackra skärgård. Astas besättning, som utgörs av föreningens medlemmar, arbetar helt idéellt.

Detta har Asta varit med om från 1916-1980